Börjar med en av de mest genialiska personer på musikhimlen just nu-i min musikhimmel iallafall…Ingen har en sån röst som Serj.
Inte många kan hantera musiken och göra musik som han kan.
Det måste alla hålla med om.
Älskar allt han gjort tillsammans med System Of A Down och när hans första soloalbum kom blev jag allt utom besviken.
Alla borde köpa den!!!!
Word!
RORY GALLAGHER
En av världens bästa gitarrister från den gröna ön.
Han lirade gura i nästan samma klass som Jimpa Hendrix
Rory är en av dem som formade mitt musik intresse från barnsben, det var han som snurrade i kasettspelaren i pappas bil när jag var liten
Faktum är att jag har till stor del även har min älskade pappi att tacka för musiken i mitt liv
Pappi-Du är min största hjälte, då,nu & för alltid
LOVE
Tyvärr finns inte Rory i livet längre
**R.I.P**
En stor förlust för musikvärlden men han lämnade efter sig ett stort avtryck-iallafall hos mig
Inte många av mina vänner känner till honom
Men inte många av dem jag umgås med delar min stora kärlek till bluesen heller
Älskar blues-Men det skall vara den rockiga bluesen och absolut inte den jazziga
Jazz får mig att kvälja & mina öron att skrumpna ihop
Jazz får mina franska nerver att rista av obehag
Tyvärr är materialet man kan finna på Youtube mm inte av nån högre kvalité
Men jag känner att Rory skall finnas med här så det blir dessa
Nästan så jag gråter en tår
För det är så jäkla bra
För att känslorna rinner över
En del musik får ju mig att trampa bakåt i minnet
och det gör jag ofta
Särskilt till Rory
Jag minns bilresorna med pappi
Aldrig var jag så lycklig som barn som när jag var med honom
Stor del av barndomen vill jag helst glömma
Pappi dessa är till dig
Älskar dig!
Bad penny
Big Guns
BILLY IDOL
Haha…ja, de som känner mig sen förr skulle förvånas över om jag inte gav plats åt Mr Broad (som han egentligen heter) i min hjältekavalkad
om han är så särskilt genialisk vet jag inte
Men om du frågat mig när jag var 14 år så fanns det ingen större
Självklart är han min hjälte genom tiderna
Det måste jag väl ändå tillstå
Hörde hans White Wedding när jag var runt 12 år eller nåt
Blev galet såld
Efter det var det bara Billy,Billy,Billy
o sen fanns det ingen annan som regerade så över mina öron, mitt hjärta, mitt flickrums väggar
o över mina svallande tonårhormoner
Han var min första kärlek
haha…jo så vare
Pappa förfärades över den avklädda hunken på dotterns väggar
När jag var 13 år bytte jag 80-tals permanenten med spretlugg till blekt taggig Billy-frissa
Med en utriven idolbild från tidningen OK styrde jag mina steg mot närmsta salong och det långa, lockiga fjunet rök som en avlöning
På nåt sätt har Billy Idol haft stor inverkan på mitt liv
Inte minst genom att det förmodligen var han som i grunden ledde mig mot det som så mycket var och blev jag
Punken kom in i mitt liv
Tack vare den överlevde jag de jobbiga sista åren i skolan med en massa skit som jag fick ta
Genom min nya identitet vågade jag göra det jag ville-Ge skit till skiten
Ge dem feta fulfingret
Punken gav mig självförtroende & en massa sköna vänner
Gav mig musikupplevelser jag aldrig kommer glömma
Ståndpunkter som jag till stor del fortfarande håller fast vid
en härlig vinylsamling
Minnen som aldrig kommer suddas bort
Givetvis både bra & dåliga minnen
Punken lever i mig ännu idag
Trots att jag snart fyller 36
Trots att tuppkammen numera är ett minne blott
Jag fick se Billy Idol live 1992
Den 16 November -92 för att vara exakt
Jag stod längst fram & blev klämd mot staketet
Vakterna fick lyfta bort mig en gång men jag var snart framme igen
Det var stort
Billy pekade på MIG med sin käpp (som han hade pga mc-olycka)
Det var stort
Jag var ung hörrni-så skratta inte ihjäl er
Fan vad jag hatade hans doatjejer som åmade sig och klängde på honom
Gud vad jag älskade när han sa att det var så varmt och drog av sig sin skjorta
Billy med skinnbrallor, barbröstad och en massa krimskrams runt halsen
Jeeeeesus….
Där och då kunde jag nog ha svimmat
Jag var ung hörrni sa jag ju
Dagen efter var jag blå på vartenda revben efter att ha blivit klämd mot staketet
Ont hade jag
Men va fan-Billy hade ju pekat på mig med sin käpp och sett att jag var där
hahaha
För några år sen var han här igen
Men pga av min tinnitus kunde jag ju inte vara med på den konserten
Det var ingen glad dag
Tröstade mig med vin och choklad och hatade alla som fick uppleva hans kanske sista besök i Sverige
Nåja
Idag lyssnar jag sällan på Billy Idol
Men jag tycker fortfarande han är bra
Kanske inte bäst
Men Billy är Billy
så här har ni
White wedding
Sweet sixteen
Nyare låt men i gammal Billyanda så den måste vara med-skitbra
John Wayne
SEX PISTOLS
Självklart måste de vara med här, tillsammans med Clash, KSMB, Dead Kennedys,Stiff little Fingers mfl mfl så är detta källan till att jag hamnade i punkfållan
Förvisso var de inte först
anser inte jag iallafall
Då var både Ramones och Bad Brains före
med att ge Punken till världen
Men det är ändå så att gemene man förknippar just Pistols som förgrundarna till punken
och avtryck lämnade de ju-inget snack om den saken
…det finns inga ord som räcker till…inga handlingar som är stora nog…inget som kan beskriva det …kärleken som jag känner för dig…så jag låter Ozzy göra det åt mig…fast inte ens det räcker…Jag gör så gott jag kan. Jag älskar dig…trodde inte såna känslor fanns…men det gjorde det…Den här, fina älskade fina underbara du…den e din…
som vanligt då…el bloggo har hamnat i skymundan liksom scrappingen, liksom allt annat förutom mina älskade barn förstås
Jag har varit med om en minst sagt omtumlande tid de senaste veckorna
Skulle vara själv efter separationen, fortsätta den långa vägen mot läkning efter nästan 7 tunga svarta år med tjutande öron och svarta avgrunder
Ni som läst här då å då, ni som känner mig…vet vad jag menar
Men som ni vet…livet e inte bara svart eller vitt
Man kan önska och tänka
Man kan säga att man skall och vill
Man kan kan tänka att jag ska inte….osv….
Planer ändras
Ödet tänker sig andra vägar för en….
och mitt var att finna kärlek
Stretade emot så gott jag kunde
Men ska man kämpa emot då…när känslorna svämmar över ens själ och hjärta
Förnuft & Känsla
Vafan e de?
jag gör som jag brukar
o väljer känslan
Känslan sa att jag skulle välja kärleken
Andra får tänka va de vill
Jag struntar i vad andra gör
Jag är inte dem
De är inte jag
Galet förälskad är jag
Trodde inte det skulle ske i mitt liv
Trodde inte någon skulle kunna få de känslorna för mig
jag som kännt mig så värdelös så länge
Så känns det inte längre
Även om det kommer över mig emellanåt
Melankolin
och känslan av att man inte räcker
För även om jag hanterar tinnitus bättre nu så är vägen galet lång-Jag droppar fortfarande när oljuden är övermäktiga
svårigheten att fejsa spegelbilden finns ännu där
fast inte så ofta
så händer detta
och Detta är
Pär
Underbara & fina
Som en bomb slog han ner i mitt liv
I mitt sorglösa (?!) ensamma singelliv
som knappt hann börja
Så bara säger han ”hej” på facebook
Känner igen honom från den galna punktiden i Bollnäs
Mitt högst Hatade Bollnäs
som jag aldrig mer ville återse
Never again!!!
Har redan varit där 2 ggr nu
Tänka sig….
Pär
Får mig att känna igen
älska
skratta
må bra som fan
livet finns här-för mig med
Det var inte vad jag planerat-Men som tur är så ändras planerna
Nu finns han här-och jag hoppas han stannar
I mitt liv
Ser fram emot sommaren
Nya tider
Nya äventyr
Nytt liv
Ny Kärlek
Mår så bra!!
Inga tårar på så länge nu
Förutom de som kom när jag lämnade av honom på tåget för en tid sen
Då kom de
av saknad
Då visste jag
Att jag var kär
galet
Önskar alla att få känna så här
för det är så obeskrivbart
härligt
Till Pär
Tack för att du hittade mig igen-för att du är du-för att du skrattar åt mina sjuka skämt-för att du står ut med all min jävla musik-för att du vill vara med mig-för att jag får vara igen-för att jag får känna igen-för att jag får tycka om dig-för att du tycker om mig
Katja-med näsa för allmänt blajjande & visst är det så att kameran lägger på 8 cm på vardera sida om varje näsvinge väl..väl?!…jorå, så äreeeeeee…väl
Nu har jag egentligen absolut inget att berätta
Jag väntar bara på att få mina nycklar till mitt nya hem, mitt nya liv till mitt & barnens nya framtid
Detta skall bli en nystart
Jag skall leva ensam
Det blir nästintill för första gången
Jag är nästan 36 år (snälla läs 26 år) & har knappt varit ensam
Fast jag har ju kidsen förstås
De är de viktigaste i mitt liv
Men jag är också viktig har jag kommit fram till & det vore lögn att påstå att jag inte ser fram emot att få vara helt ensam ibland
Tänk att jag vågar säga det högt-skäms inte ens pyttelite
Jag ser fram emot att åter njuta sällskap av mina vänner & dem jag tycker om
Men kommer jag att klara av de ensamma nätterna med de Japanska skräckfilmsgubbarna som krälar i trappan?
Kommer jag någonsin våga spela mina älskade zombiespel ensam?
Klart som fan!
…pep musen….
Slutet på en era
Början på en ny
”This is the new old me”
liksom dårå…
måste verkligen sluta säga dårå…dårå…jag är 35 inte 15…dårå
Jag ska inte vara så jäkla lessen mer-oljuden & konstigheterna i öronen fortgår…faktum är att det har varit fler ”bad eardays” än tvärtom de sista 2 veckorna.
Men
Jag hanterar det bättre nu
Inte perfekt
men bättre än någonsin
Jag har numera mina ljuddämpande proppar i fickan när jag lämnar hemmet-Inte i öronen
det kallas att ljudträna-eller sluta vara rädd för ljud
Jag ser ett ljus
Det är rätt starkt & det finns där för mig
Tydligen så strålar jag själv
Så sa min gamla kollega idag när vi stötte ihop på Hemtex
Hon såg liv i mina ögon sa hon också
Jag blev själaglad för det var tydligt att hon menade det
Tack Rosie-har alltid tyckt om dig lite extra & det vet du
Det var så längesen
Jag var jag, Katja
sen jag orkade ta mig en närmare titt
”through the looking glass”
Jag hatade det jag såg & valde att titta bort
Kan inte säga att jag gärna tittar jättelänge nu heller
men det har blivit lättare
I samband med en intervju förra året som jag inte vet om jag är så glad att jag gjorde så tog man en bild på mig och lade ut den på radiokanalens hemsida till allmän beskådan-isch
När jag såg den-när jag hörde mig själv på radion mådde jag fysiskt dåligt
Fick så klart för mig vad jag gjort mot mig själv-eller inte gjort kanske
Jag mådde sen dåligt & självömkade mig värre än nånsin i flera månader
Patetiskt
Tills i Januari i år
När jag fick frågan ” är din tinnitus verkligen värd så här mycket uppmärksamhet?”
Och det är den ju inte-det tog mig 6,5 år att inse det
Visst rasslar jag lite neråt ännu-visst känns det ibland som näääe det går inte
men grejjen är ju den
att det blev ju inte bättre av att sluta leva heller….
Skrattet är tillbaka-det var ju inte borta
Jag hade bara gömt det
Nu gnäggar jag högt när jag skrattar så vissa anser säkert att det var skönt medan det var borta
Frankie my dear I don´t give a damn-skrattet är så mycket skönare än gråten
alla uppskattar inte att det har kommit tillbaka just nu men numera tänker jag inte på alla
barnen tror nog att mamma är lite galen-fast galen på ett bra sätt
men jag tror de undrar lite-Norton kan bli lite arg ibland
de är nog lite förvirrade
Jag är också förvirrad ju-vart kommer all styrka ifrån liksom?
Det finns de som gett mig den-nämner inga namn, ni vet vilka ni är
whole lotta love till er-♥
Men en stor del fanns inom mig jag hade bara inte redskapen att ta fram den
Behövde dem som tror på mig
Jag har börjat tro på mig själv mer nu
Vägen är säkert lång
De som känner mig vet att jag inte gillar när vägen är för lång
Helst skall allt ske NU och helst före det också
Jag kom på mig själv att leta jobb idag
Jag måste ju försöka att tänka en dag i taget…men den där duktiga & ambitiösa sidan tar gärna över
Ibland blir det mitt fall-att jag vill så mycket på en gång
Som då hösten 2004 när näsan träffade betongväggen
Aj…
Jag vill inte sitta med näsan där igen
Den är redan tillräckligt stor-vilket leder mig vidare till följande fråga, är det så att näsan växt eller har ansiktet krympt?
Sådana värdsliga tankar sitter jag & klurar på om dagarna…
Jag behöver ett jobb så att jag kan använda maskineriet till vettigare saker
Men hur attraktiv är man med så många års sjukskrivning i nacken?
Det är en sån fråga som gör att det småmoler i magen
Hur mycket är alla mina studier & alla mina yrkesår värda idag?
För 4 månader sedan så hade jag inställningen att jag nog aldrig mer skulle kunna jobba utanför hemmet
Det känns inte riktigt så längre
Ni ser vad jag far iväg-det löser sig…sa han som gjorde nåt äckligt i vasken
allt har sin tid
Nu skall jag läka-dag för dag
Jag ska skratta
Må bra
Vara med dem jag älskar
Älska & älskas
Spela skräckspel & bli skiträdd ensam hemma
Vara värsta fetbästa mamman till mina barn-fast det är jag redan säger de sötisarna-♥
Alla dagar som kommer-det är livet & jag skall leva det efter bästa förmåga
det är det enda löftet jag tänker avge…jag lovar sällan någonting…
är inte pessimist-jag är realist
dessutom hatar jag att göra någon besviken
Till er som tassar omkring här…
Tack.
ps. Lämnar er med Dagens Led Zäta…tycker denna passar så bra för dagens inlägg
Tyvärr är det så dassigt ljud så det är sorgligt men nåt bättre hittade jag inte-Ni får köpa skivan istället
Yepp…det var jäkligt länge sen jag rockade & rollade….
å Robert P å den där liiiiiillla härligt beniga rumpan..håhåjaja….stolleprov det är vad man är.
Jag är en usel bloggare-IGEN. Jag vet jag vet och jag är lika usel på att uppdatera min egen som att förkovra mig i era. Kikar ofta in men tar inte alltid mig tid att lämna tassavtryck….och det är ju de som räknas
Jag har tappat skaparlustan lite-jag har en scrapsvacka-hoppas den inte blir lika hållbar som 2008 årets svacka.
Målen jag hade med skapandet har redan rasat-Tur att jag inte avger löften…
Annat har kommit att uppta min tid. Det är rörigt i hela min själ, både på braiga och jobbiga vis. Har hamnat lite i det förgångna och tror jag har en försenad 30-års kris. Tycker sånt är rätt fånigt men kanske kan man få såna…Livskrisen har jag ju levt med sen 30 Juli 2002 och jag börjar tröttna på den nu….Ska den få styra så här?! är den värd det?!
Ni som vet vad jag menar, vet….
Detta med att promenera genom” memory lane” är ju blandat, vissa saker är bra, vissa stoppar man undan snabbt igen. Jättefort faktiskt:D
Det är lätt att sätta rosa skimmer på nostalgi tror jag.
Häromveckan så fastnade jag tex vid tvn för de visade Breakfast club…allstå filmen håller ju än idag också med sitt tragiska och typiskt amerikanska vis. Den speglar 80-talet så bra och när slutet kom och den så underbara ”Don´t you forget about me” med Simple minds snurrade på så började jag lipa….Så fånigt.
Men det blev så känslosamt. Massor av sånt har härjat de sista veckorna…en massa gammalt som bubblar upp och känslorna lever sitt eget liv. Tror att detta allt, speglar av sig ur den livskris jag klamrat fast vid alldeles för många år. Liksom rädd att släppa den och börja leva lite igen. Som att jag inte är tillåten till det som att jag kommer att bli straffad om jag gör det…Låter som jag har deppat ihop totalt…faktum är att just nu känns det precis tvärtom.
katja73
Senaste kommentarer