DUNDERTÅGET – GRAMMIS 2010 – MySpace-blogg för Dundertåget – |

Dundertåget

DUNDERTÅGET – GRAMMIS 2010 –

Klev av vågen med ett smile

Idag är det dg 7 sen jag startade med rivstartsfasen av GI. Jag har, tro det den som vill…tappat nära 3 kg och 3 cm.

Det låter ganska otroligt särskilt som jag har ätit ”för lite” egentligen.

Jag startade ju med detta vid lite fel tidpunkt. Dels så var jag ju inne i den där perioden ni flickor vet att man gärna blir graviditetssvullen och binder massa vätska. Så kanske är jag närmare sanningen om jag påstår att jag tappat 2 kg och 2 cm…men ändå….Jag ser ju att den där graviditetspåsen som hängt med i över 7 år har blivit mindre. Otroligt.

Sen är jag efter den gångna julen som blev lika dyr som en utlandsresa i det närmaste PANK. Och Gi-mat är inte billig. Det är festmat varje dag faktiskt.

För mig handlar det inte om tappa kilon lika mycket som cm. Jag samlar all övervikt på ett ställe…på det farliga stället. Runt mage och höfter. Inte helt ovanligt. Inte helt snyggt. Mina ben är lika pinniga som för 20 år sen så med det där x-tra runt mitten gör att jag ser ut som en stork. Min taskiga kroppshållning tillsammans med det där på mitten gör så jag ser ut som Falo i ”uti vår hage”…läckert *s*

En vecka till i ketos sen skall motionscykeln få komma upp från källaren igen, efter att den noga synas av Micke så inga stora ludna 8 beniga typer följer med upp. Vår källare fungerar som vinterboning för Bomhus alla spindlar av giantsize. Behöver jag nämna att jag aldrig gårner dit…inte utan riddarrustning iallafall.

Nåja, jag presenterar inga siffror just nu. Jag skall se till att lyckas den här gången innan jag funderar på att göra det.

Kram Katja

…ett bakslag

Ja, det hade jag igår. Vaknade med ont i nacken och hann bara resa mig så låste den sig. Som grädde på moset kom också alla mina tinnitusljud med 3 ggr så starkare volym och det omisskännliga ”olja i en het wokpannafräset” startade snart i det högra örat för att under dagen sprida sig till hela skallen.  Efter 6 år med detta oljudshelsicke är det fräset som är värst….jag blir oerhört störd av det eftersom det hörs över allt. Jag hör det tom i bilen så ni kan tänka er. När det fräser så pulserar det också så jag ”känner” ljudet…svårt att förklara men….Jag är oerhört ljudkänslig i vanliga fall men dessa dar är alla vardagsljud obarmhärtiga och minsta lilla tappade grej i golvet får öronen attkrulla sig av smärta. Tänk dig att du klämmer fingret i bildörren, det gör ju skitont…ungefär så är det att vara ljudkänslig.

Trist…jag var sporrad och hade gett mig attan på att vända trenden och försöka stå emot vid nästa ”bakslag”. Jag har nämligen upplevt säkert en hel vecka utan detta brusande för första gången på 1½ år. Jag fick kraft och energi av det vilket säkert märkts i bloggen…Men hur mycket jag än tror att jag skall klara av när jag ”bara” har mina 6-7 grundljud i öronen (min nya tystnad)så lamslås jag ändå av de här perioderna. Ni anar inte hur energislukande det är.

Jag hör inget, kan inte koncentrera mig, blir arg och vresig mot alla i min närhet och sen oerhört lessen…FÖRLÅT älskade ungar för det. Jag får alltid en hemsk gnagande oro i magen att det inte skall försvinna…trots att jag levt med det så länge. Må 2009 bli det år man kommer på en universalbot mot ALL tinnitus…så blir det inte men jag lever på hoppet.

Igår spenderade jag alltså dagen i köket med vattekranen strilandes…ni kan ju tänka er vilka vattenräkningar vi har…*s* men det är endast ljudet av vatten som kan sortera bort ljudet något. Tyvärr känns det redan nu som att denna dag kommer att bli likadan. Usch.

Kram Katja